Mitt arbete med jaguaren går sakta men säkert framåt. Det har kommit till en fågel och lite mer grönska sen sist, men nu är det kört, nu har jag fastnat på riktigt. Vad ska finnas i nederkant? Allt jag försöker med blir konstigt. Att det ska vara så svårt! Jag får ta mig en rejäl funderare helt enkelt…
Om en vecka åker jag och en kompis till Stockholm, jag ska hälsa på först Frida och sedan Therese. Det ska bli så himla roligt! Vi ska umgås, äta gott, grilla (om det är väder) och ha det bra. Men under mina dagar hos Frida ska jag också fota en massa katter och måla en vägg! Under årens lopp har det blivit inte mindre än tre rum som blivit ommålade och i två av dem har det blivit stora målningar på väggarna, Frida kan konsten att skamlöst utnyttja min arbetskraft och jag går in för det med hull och hår, det är inte varje dag man får måla väggarna i valfritt mönster.
Den här gången är det hallen som ska målas. Efter en del spånande och inspirationsletande via internet blev det bestämt. Hallen ska prydas av magnolior! Oj, oj, jag vet att det här är ett projekt jag nästan kommer ångra att jag tar mig an, och att det kommer ta mycket längre tid än vad jag tror. Men alltså, vem kan motstå att få kladda en hel vägg full med magnolia som råkar vara en av mina absoluta favoritblommor?! Jag har gjort en första snabbskiss på väggen och hur grenarna ska gå, jag har mailat Frida ikväll, får se vad hon säger.
En ny tavla jag målade i helgen, den här gången en bukett med ranunkel.
Akvarell, ca A4 storlek
I lördags hejade jag på min duktiga vän Rebecca som sprang Göteborgsvarvet för första gången. Hon har verkligen gått in för det hela men blev sjuk några veckor innan varvet och trodde att allt var bortkastat. Som tur är ordnade det sig och hon sprang ändå. Målet var att komma runt de 21 kilometerna på under 2 timmar och det gjorde hon. 1.55.24 blev sluttiden och jag är så otroligt imponerad! Det var hos henne mina stackars skor önskade att de hamnat, ha ha.
I går var jag inne en sväng på Liseberg och tittade på trädgårdsdagarna de hade där. Det var fullt med små tält som sålde precis varenda sak man skulle eller inte skulle kunna behöva till en trädgård. Det var också vansinnigt mycket folk, för många enligt mig som inte orkade slå mig fram med armbågarna för att se allt. Och det var nästan lite deppigt att gå och titta på alla fina blommor som jag vet att jag skulle ta livet av om de hamnat hos mig. Jag önskar verkligen att jag kunde engagera mig lite mer i min trädgård, men jag orkar bara inte. Jag köpte i alla fall några dahliaknölar till en av utekrukorna, hoppas att det blir lite väder till helgen så att man kan komma ut och plantera dem.
När jag gett upp att försöka knö med folk gick jag runt och njöt av alla blommorna inne på Liseberg. Vilka planteringar de har, så mycket tulpaner, rhododendron och påskliljor som blommade, och alla körsbärsträden. Jag upptäckte ett par magnoliaträd också som jag aldrig tänkt på förut.
Och så här blev då akvarellen med japansk körsbärsblom. Jag gjorde klart den i går kväll, men egentligen la jag inte till så fasligt mycket mer än vad som redan var gjort. Jag blev rätt nöjd, och fortsätter tydligen på det våriga pastelliga temat.
Sen tog jag ett kort på penseln. Och efter lite googlande har jag kommit fram till att det är en Winsor & Newton Cotman 111 Watercolor Brush, Rounds. Inte för att det säger mig så fasligt mycket. Det finns säkert många mycket bättre penslar än den, men jag är nöjd och glad i varje fall, för när man jämför med den jag hade innan så är den ju mil bättre!
Akvarell, ca A3 format
Det är väldigt bra med en granne som har en syster som jobbar på XXL och kan utnyttja personalrabatten hämningslöst. Här är mina nya snabba skor. Eller jag vet inte om de är så väldans snabba med mig i sig. Stackarna, de kanske låg där i lådan och drömde om någon elitidrottare, och så hamnar de hos mig, vilken enorm besvikelse! Så kan det gå när man är ett par skor…
Jag har dessutom någon konstig aversion mot just löparskor, jag tycker att de är så gräsligt hemskt fula, hur de än ser ut. Tydligen verkar alla tycka att de här är om inte fina, så att de ser helt ok ut i varje fall, men nä, jag ser det inte. De är precis lika fula som alla andra, nästan värre med neonfärgerna. Och tigermönstret i sidorna! Nästan skämskudde på det faktiskt. Fast ok, vita och rosa hade varit värre. Och det var ju inte för utseendet jag köpte dem.
Luna ville såklart vara med och se vad matte gjorde när jag fotade skorna. Om någon skulle råka undra så nej – jag gör ingenting i det här huset utan att katten är med. Varje minut som tillbringas hemma, då är hon där vi är. Främst där jag är. Det spelar ingen roll vad man gör; sover, lagar mat, äter, sitter vid datorn, läser, tittar på tv, duschar, sitter på toa, osv – hon är där. Just nu sitter hon tryggt inparkerad mellan mina armar och tangentbordet. Det är på gott och ont att ha en varm, kurrande och pälsklädd liten igel i hemmet.
Igår blev det lite tid framför datorn, och sedan satte jag mig vid köksbordet och började på en ny akvarell. Och jag tror att det har hänt! Sådär plötsligt som i reklamen, polletten har trillat ner och allt det där. Helt plötsligt fattar jag hur man gör när man målar akvarell. Det känns verkligen så, och det är helt underbart. Jag kan inte påstå att jag helt plötsligt förstår någon teknik jag inte behärskat tidigare, eller kommit på något för mig revolutionerande sätt att måla. Nej, jag är övertygad om att det är penseln jag kan tacka för att det helt plötsligt känns så mycket bättre (och det var ju faktiskt jag som gick och köpte den så lite cred ska jag väl ha, ha ha). Och förresten, det är ju en rätt omvälvande upptäckt! Tänk om jag vetat tidigare hur enormt stor skillnad en riktigt bra pensel kan göra. Så mycket svordomar och hårslitningar jag hade sluppit! Jag säger bara det, ska ni börja måla akvarell, satsa på bra grejer, det gör skillnad.
Här är några kort på tavlan från igår, de blev rätt mörka tyvärr och man ser inte färgerna som de ser ut, men jag tog ett kort i morse i dagsljus som blev bättre. Så här långt har jag kommit på tavlan, jag hoppas på att fortsätta ikväll.
Nu har jag satt ihop jaguaren och papegojorna. Det ser bra ut, jag är nöjd, men hur tusan går jag vidare? Nu börjar det bli svårt.
Den här blev jag klar med i fredags kväll. Jag är riktigt nöjd, jag gillar de pastelliga färgerna och att jag lyckats hålla mig från att rita detaljerat överallt utan faktiskt låtit det vara lite ”suddigt” här och var. Som på en ”riktig” akvarell, hi hi.
akvarell, ca A3 format
Jag förstår inte, jag blir helt tokig! Varför kan man inte klicka på inlägget Bloggforum? Jag begriper inte vad jag har gjort för fel? Varför fungerar alla andra inlägg, men inte just det? Och vad är det som gör det? Det känns ju som att det borde vara något med länkningen, men inte ens om jag kopierar in texten i ett helt nytt inlägg och postar det nya så funkar det. Jag blir fullständigt skogstokig när jag inte förstår såna här tekniska saker, som rent teoretiskt och i mitt tycke ska fungera! Och jag lovar att felet är skitenkelt och en 3-åring hade fattat, men jag hittar det ändå inte. Grrrrrr!
Det finns någon som blir glad när jag ger upp i alla fall, he he. Såhär sitter katten mer eller mindre jämt när jag sitter framför datorn (om inte husse erbjuder en väldigt bra liggplats under en filt i soffan om han tittar på tv). Jag har vant mig vid att ha händerna runt henne för att nå tangentbordet. Arrangemanget funkar så länge jag inte ska använda ritplattan, eller hon vill upp på axeln eller tvätta mitt hår…
